The Pearl

John Steinbeck

First published by William Heinemann Ltd

First published 1948

“Perfect as the moon, the great pearl turned Kino the fisherman into every man’s enemy”, is the first line at the back cover of the book. When Kinos son Coyotito get stung by a scorpion, Kino and his wife Juana go to see the doctor. The doctor doesn’t want to treat Coyotito because Kino and Juana can’t pay for the treatment. Kino and Juana start looking for a pearl that they can pay with and they finds a great pearl.

“It is the Pearl of the World”, the neighborhoods says when they get to see the great pearl. Many of them get jealous, and Kino gets unwelcome visitors in the middle of the night.

Language

The words are quite difficult, because it’s an old book, and Steinbeck use words like thee or thou instead of you or your and other complicated words that we don’t use in English today.

Steinbeck use imperfect as the tempus, like many authors do. Imperfect is the simplest way to write, it’s very difficult to write in present tense and to write in future tense is even more difficult. The first line in the book is “Kino awakened in the near dark”.

The sentences are medium length. Some are long and some are short, but most of them are medium length.

The sentences are very detailed and descriptive. “The roosters had been crowing for some time, and the early pigs were already beginning their ceaseless turning of twigs and bits of wood to see whether anything to eat had been overlooked.”

Mood

The mood is difficult to describe. It’s very serious all the time. I didn’t laugh once. 

The narrator

The narrator knows everything, even some of the characters thoughts. The narrator isn’t in the story as a character, because a character can’t know what other characters’ thinking. You could think that the author, Steinbeck, is the narrator, because the author, who invited the characters´, knows what everybody’s thinking. So either it could be one invisible person that isn’t really a part of the story, or it could be the author, whatever, it’s the same way to write.

Maybe, Steinbeck wants to tell us that the civilized human is evil to the nature and to each other, and don’t take care of the nature. The pearl could represent the kind, helpful and innocent nature while Kino and the other humans want to take it, for their own good and could kill for it.

The story is built of  a series of chronological events. It’s about 3-5 days, maximum a week and we get to know almost everything that happens, except when they visit the toilet, and they’re in chronological order.

I think that the book was really boring. I don’t know why for sure, but I think the language was too difficult for me, I mean, it’s written in the year 1948 and the language is old. It could be because I’ve heard the story so many times before. Not this story, but many stories about pearls from the sea that everyone want and that brings misfortune, and I find that story begins to be a little boring.

I think that Steinbeck describes very good and real. I was really upset and uncomfortable. I was touched.

“He struck her in the face with his clenched fist, and she fell among the boulders, and he kicked her in the side”, it stands, and I just wanted to hit somebody when I first read it. I was also very surprised, because Kino was so kind and good before he found the pearl.

I think that the book was written for adults, because of the difficult language and some of the scary events.

I would recommend this book to adults, because my dad likes it, and I think that many adults will. Many adults like classic books, like this one, but many children don’t. I wouldn’t recommend this book to teenagers or children because the language is very difficult, maybe not for teenagers that usually read English books, but for they who don’t… well this book is nothing for them. I don’t think that children should read this, because some of the events are scary, and I dreamed a nightmare about it. 

Den här är på engelska eftersom jag gjordev den till en engelskauppgift i skolan. Hoppas det går bra ändå.

Jag rekomenderar boken för den var bra. Jag förstod inte allt för den var ju på engelska och dessutom är den gammal, men jag tror att många skulle tycka om den. Jag ger den        av 5 och tycker att alla ska testa den. Dessutom är det ju en klassiker som det pratas mycker om. Läs den!

Kram Aggie

UTTJATAT MEN SKITBRA

Titel: House of night

Författare: P C Cast

Genre: Vampyrer

Boken handlar om Zoey Redbird, en vampyrtjej som går på vampyrskolan Nattens hus.

Hon får en hel drös med vänner på Nattens hus. Stevie Rae: rumskompisen från Oklahoma, Tvillingarna: Shaunee och Erin, som är låtsatstvillingar och delar på den hjärna de har, Damien: bögkillen som också är pluggisen. 

Men den läskiga Afrodite har en tendens att vilja förstöra för Zoey. Zoey måste använda sina speciella gåvor och ta hjälp av sina vänner för att ställa saker tillrätta på Nattens hus.

Boken eller snarare böckerna är riktigt bra.

Det blir lite uttjatat och så mot slutet men om man tar en liten paus och sedan läser nästa bok blirv det riktigt bra.

Jag rekomenderar den här boken framförallt till tonåringar.

10 av 12 böcker har kommit ut än så länge.

Börja läsa, läsa, läsa.

Jag ger boken          av 5

DE GILLAR BARA BILDEN AV DIG

Om du flyttade till en plats där ingen kände dig, skulle du ändra på dig själv? Skulle du ge dina nya vänner en bild av dig som de kan tycka om? Eller skulle du våga vara dig själv?

Titel: Tänk om det där är jag

Författare: Johanna Lindbäck

Utgivningsår: 2009

Upplaga: Andra, första tryckningen

Genre: En fiktiv kärleksroman om att tro att man inte duger

Boken handlar om Agnes, som efter ett misslyckat och ensamt första gymnasieår där hon inte fått några riktiga kompisar, flyttar till Umeå med sin mamma, pappa och lillasyster Karin. Där tar hon chansen att bli en helt ny Agnes. Normal, inte ’frånstötande pluggig’, öppen, inte påträngande eller desperat. Hon bygger upp en fasad av att vara någon som hon egentligen inte är. Det går bra och hon får både jobb och vänner, men snart börjar hon märka att det inte håller. Hon kan inte längre låtsas vara någon hon inte är.

Bokens budskap är, enligt mig, att man inte ska försöka ändra på sig för att andra ska tycka om en. Då kommer de kanske gilla en fast de egentligen bara tror att de gillar en, för de gillar inte dig, de gillar den bild du gett dem av dig själv men som inte är du.

Jag tyckte om boken. En riktig bladvändare. Det var en del komik, men samtidigt en hel del allvar och andra hälften av boken var det ganska (väldigt) mycket kärlek i boken. Sista ”kapitlet” var roligt för då bytte Lindbäck helt berättarteknik och skrev han, istället för Adam och som om det var någon slags faktatext om hur man märker att man är kär. Det var kul för tidigare var det imperfekt fiktivt, och då menar jag verkligen fiktivt och inte fiktivt som ser ut som en faktatext.

Jag rekommenderar boken för tonåringar och ungdomar.          av 5 möjliga.