Serie: Delirium (Del 1)

Titel: Delirium

Författare: Lauren Oliver

Orginaltitel: Delirium

Utgivningsår: 2012

Genre: Framtid, kärlek och romantik

Antal sidor: 466

Boken handlar om Lena som bor i ett framtida USA där kärlek är förbjudet och när man fyller 18 blir man botad från den farliga sjukdomen. Lena ser fram emot botningen och räknar dagarna, tills hon drabbas av sjukdomen och förstår att hon inte kan leva utan den.

Bokens budskap är kanske att kärleken är stark och att den kan vara både det farligaste och det bästa som någonsin har hänt en.

Jag älskade boken. Den var så sjukt bra och jag kunde inte lägga den ifrån mig. Den var spännande, rolig, sorglig, fanstastisk och allting. Storyn var FANTASTISK! Jag menar: HUR kan man komma på en sån OTROLIG berättelse och idé. Det enda felet enligt mig var alla FELSTAVNINGAR!!! Grr... Men det är ju inte författarens fel, så....

Jag rekommenderar boken för ALLA! Nej, skämtade bara. Boken är nog mest för åldrarna 11- ung vuxen (alltså ca 25-30) Jag tror att många äldre skulle kunna gilla den också, men den är nog mest för unga. 

          LÄS LÄS LÄS LÄS LÄS LÄS LÄS LÄS LÄS LÄS LÄS LÄS LÄS LÄS LÄS LÄS LÄS LÄS LÄS LÄS!

Kram Aggie!

  Serie: Ingen

Titel: Resten får du ta reda på själv

Författare: Lauren Oliver

Utgivningsår: 2010 (2012 i Sverige)

Originaltitel: Before I fall

Antal sidor: 475

Handling: Boken handlar om Sam (Samantha) Kingston. Hon tillhör det populära innegänget och de flesta på skolan är rädda för henne.

Sam är ihop med sin drömkille, Rob, och har tre fantastiska vänner, Lindsay, Elody och Ally. Men på väg hem efter en fest så dör Sam i en bilolycka och när hon vaknar är det återigen den 12:e februari, alltså igår.

Hon tvingas genomleva sin dödsdag sju gånger för att förändra både sig själv och sin omgivning.

Sam: I en annan recension av den här boken (på bokbeate.bloggspot,se) tyckte inte recensenten om Sam. ”Jag avskydde henne rent ut sagt.” Jag håller med henne om att Sam kanske inte är den snällaste och trevligaste personen i världen, men till skillnad från recensenten så tycker jag att Sam blev mer verklig och framför allt mänskligare när hon inte är snäll mot alla. Hade hon istället varit någon ängel som ler mot alla och bara är ett vandrande föremål fullt av positiv energi hela tiden, så hade det inte blivit lika verkligt. Ingen är så positiv.

Vännerna: Recensenten skriver också att Sams relation till sina vänner är lite konstig och svår att förstå. ”Ibland förstod jag inte varför hon ens ville vara vänner med tjejerna och ibland var det helt solklart.” Jag håller med. Vänskapen var komplicerad, men vilken vänskap är inte det? Den var kanske lite för komplicerad ibland, men bitarna där det är ”solklart” väger upp det enligt mig.

Omdöme:

Recensenten tyckte om boken och det gjorde jag också. Boken gav intressanta tankeställare och var väldigt bra skriven. Dock har det blivit väldigt många stav- och grammatiska fel (typ missade citattecken när de pratade och sådant) En gång stod det ”När jag häll ölen över henne” istället för häller. Hur kan det bli sådana fel i en tryckt bok?

Dock var boken väldigt bra och spännande.

Jag rekomenderar boken för 12+

Det var ganska mycket prat om sex i den och det kanske inte riktigt passar de under 12. Dessutom handlar det ju om Sam som är typ 17 eller något och det kan vara svårt att sätta sig in i då det är stor skillnad på en 11åring och en 17åring. Jag ger den         

Hoppas ni tyckte recensionen var bra. Jag skrev den till svenskan och därför är den lite annorlunda än mina vanliga.

Krm Aggie!

                 Book review: The host

The host

Stephanie Meyer

Little Brown and Company

2008

“Body my house          Where will I sleep

my horse my hound      How will I ride

what will I do              What will I hunt

when you are fallen

                                     How will it be

Where can I go            To lie in the sky

Without my mount     Without roof or door

All eager and quick    and wind for an eye

How will I know        With cloud for a shift

In thicket ahead         how will I hide”

Is danger or treasure

When Body my good

Bright dog is dead

The Earth has been taken over by aliens.

They’re called souls.

The souls take over the human bodies and then they can control everything. But souls aren’t evil. They’re kind and peaceful.

They have taken over a lot of other planets too.

This story is about Wanderer, called Wanda, and she’s inserted in the human Melanie’s body. But Melanie is still there inside and she convinces Wanda to go to the humans who’s still themselves. They should live in a cave somewhere in the desert.

But when Wanda finds the humans they think she’s one of the souls’ spies, called seekers, and they can’t see that Melanie is still inside the body, so they aren’t very happy about her appearance.

The author uses some difficult words and she uses a lot of slang - c’mon for example - , which is kind of hard to understand when you aren’t very good at the Queen’s English at first.

The book is written in imperfect.

I think it’s normal long sentences. Some are long and some are short but most of them are just

normal.

I think that it’s very detailed.

“I looked at the woman who had spoken, surprised to see that she was as old as Jeb, maybe

older. Her hair was dark gray rather than white, which is why I hadn’t noticed her age before.

Her face was a mass of wrinkles, all of them turning down into angry lines. But there was

something familiar about the features behind the lines.”

It’s quite simple, as always, I the dialogs but when it’s describing parts, very often, then it’s

very detailed.

I think that the story is both serious and humoristic. The funniest parts are when it’s serious.

I would say that the story is tolerant because Wanda is a tolerant person.

I think that, if I understood it right, it’s personal. The narrator is the first person, Wanda, and then it’s very personal for Wanda.

I don’t know if it’s any message that the author wants to convey, but if it is maybe it’s that aliens doesn’t have to be evil and green and take over our planet with weapons. They could be peaceful and I think they do it because it’s the best.

It’s written in imperfect but it’s chronological with some memories from Melanie’s past.

I really liked the book. It was kind of slow in the beginning but when she found the humans it was more fun to read.

It’s a very thick book, about 600 pages, so it took me some time to read it and sometime I had to force myself to read.

I think the category of readers should be young adults, like the age 13+ or something. I think that adults could read it too, but I think that the author wrote it for young adults, because it’s that kind of language young people uses these days. And maybe the plot is more for younger people, but they can’t be too young.

I would recommend this book this book because it’s very exciting and funny. An interesting plot, too. Maybe if you’re not used to English you should read it in Swedish first.

But you should read it.

En book review till skolan. Hoppas ni gillar den!

Kram Aggie!

DE GILLAR BARA BILDEN AV DIG

Om du flyttade till en plats där ingen kände dig, skulle du ändra på dig själv? Skulle du ge dina nya vänner en bild av dig som de kan tycka om? Eller skulle du våga vara dig själv?

Titel: Tänk om det där är jag

Författare: Johanna Lindbäck

Utgivningsår: 2009

Upplaga: Andra, första tryckningen

Genre: En fiktiv kärleksroman om att tro att man inte duger

Boken handlar om Agnes, som efter ett misslyckat och ensamt första gymnasieår där hon inte fått några riktiga kompisar, flyttar till Umeå med sin mamma, pappa och lillasyster Karin. Där tar hon chansen att bli en helt ny Agnes. Normal, inte ’frånstötande pluggig’, öppen, inte påträngande eller desperat. Hon bygger upp en fasad av att vara någon som hon egentligen inte är. Det går bra och hon får både jobb och vänner, men snart börjar hon märka att det inte håller. Hon kan inte längre låtsas vara någon hon inte är.

Bokens budskap är, enligt mig, att man inte ska försöka ändra på sig för att andra ska tycka om en. Då kommer de kanske gilla en fast de egentligen bara tror att de gillar en, för de gillar inte dig, de gillar den bild du gett dem av dig själv men som inte är du.

Jag tyckte om boken. En riktig bladvändare. Det var en del komik, men samtidigt en hel del allvar och andra hälften av boken var det ganska (väldigt) mycket kärlek i boken. Sista ”kapitlet” var roligt för då bytte Lindbäck helt berättarteknik och skrev han, istället för Adam och som om det var någon slags faktatext om hur man märker att man är kär. Det var kul för tidigare var det imperfekt fiktivt, och då menar jag verkligen fiktivt och inte fiktivt som ser ut som en faktatext.

Jag rekommenderar boken för tonåringar och ungdomar.          av 5 möjliga.